Thrillers, skräck, action och andra spänningsfyllda genrer har varit populära i decennier, men visste du att det finns en vetenskap bakom det? Det är inte bara i filmer som spänning är populärt, även böcker är fulla av det.
Det finns en rad olika skäl till att en filmtittare kan uppskatta så kallad riskfri fara och det är något som manusförfattare är väldigt medvetna om. Det är inte ett komplicerat ämne, men det är ofta något som avgör om en thriller faktiskt är bra eller inte.
Så triggas din hjärna av fara
Människor undviker i grunden faror och risker, det är där ditt så kallade ”kamp eller flykt”-system kommer in. Din hjärna släpper ut ett stresshormon som gör det enklare att klara av temporära fysiska aktiviteter, exempelvis att springa från något farligt eller för att försvara dig. Det är samtidigt ett fenomen som många människor uppskattar i rätt situationer.
Risk är också en central del av många vardagliga nöjen. Det kan handla om allt från att åka berg‑och‑dalbana till att se en spänningsfylld film, eller att spela på snabba uttag casino utan svensk licens, där själva ovissheten skapar en adrenalinkick. Spelaren är fullt medveten om risken att förlora pengar, men just kombinationen av kontroll, spänning och frånvaron av genuin fysisk fara gör upplevelsen lockande. Det är samma psykologiska mekanismer som en manusförfattare använder för att skapa en spänningsfylld thriller.
Därför använder manusförfattare risk som sitt starkaste verktyg
Manusförfattare är fullt medvetna om det är fenomenet i många fall, inte minst då du antagligen har sett gott om thrillers eller andra spänningsfyllda filmer om du bestämmer dig för att skriva ett manus för en sådan film. Det handlar inte bara om att skapa adrenalin, utan risk driver också handlingen framåt och öppnar för intressanta utvecklingar i en berättelse.
Risk kan förekomma på en rad olika sätt, det behöver inte alltid handla om att huvudkaraktären riskerar att bli skjuten. Faran kan i många fall vara existentiell, men också moralisk eller psykologisk.
Ser du risk som ett verktyg kan det också bli väldigt mycket enklare att förstå varför vissa thrillers är helt fantastiska medan andra är rakt av värdelösa. Ett bra manus förstår dramaturgi och använder oftast risken som en setup för att starta igång det hela, för att sedan trappa upp det hela vilket tar spänningen till ännu högre höjder, följt av ett klimax i slutet för att avsluta det hela.
Så lurar thrillers dig att känna mer än du tror
Beroende på handlingen och hur bra författaren är kan risk användas på fler sätt. En riktigt bra thriller har ofta ett par överraskningar som lurar i bakgrunden, exempelvis så kan du som tittare ledas till att fokusera på en viss fara eller risk bara för att sedan upptäcka att den sanna risken var något helt annat.
Du har troligtvis redan märkt av det fenomenet, men när filmtittare vet mer än karaktären på skärmen så skapar det omedelbart en mer intensiv tittarupplevelse. En bra skriven film kan också skapa en lika intensiv upplevelse genom att manipulera tempo och rytm. En riktigt bra manusförfattare kan få filmens långsammaste och tystaste scen att bli den mest nervpirrande.
De dolda riskerna gör en thriller ännu mer spännande
Ett exempel på en uppenbar risk är att en karaktär riskerar att förlora sitt liv, exempelvis i en skräckfilm eller en spänningsfylld TV-serie som Miami Vice. Det behöver däremot inte handla om fysiska risker, även om det kan vara ett enkelt verktyg i många fall. En thriller kan också använda emotionella, moraliska, sociala och professionella risker för att göra handlingen spännande.
I en film kan risken därför vara att karaktären förlorar sin familj, i en annan är det att bli manipulerad eller förnedrad. Ta till exempel filmen Syndabocken där en man blir falskt anklagad för ett brott han inte begått, en riktigt skrämmande tanke men en otroligt spännande film.
Ju mer du som person kan relatera till risken desto mer spännande blir filmen. Ett stereotypt exempel är en förälder som gör alltför att rädda sitt barn. Är du själv förälder så kommer en film med den handlingen i många fall att bli mer intensiv att titta på, du kan själv föreställa dig hur du skulle känna i förälderns situation.
Varför vi njuter av att bli skrämda
Människor har som sagt ett inbyggt system som skyddar dig från livsfara genom att släppa stresshormoner. Det är ingen ny kunskap, men den manusförfattare som förstår vetenskapen bäst kan i många fall också manipulera det fenomenet hos dig som filmtittare.
Du får en sorts kontroll över faran när du ser den i en film. Samtidigt så skapar adrenalin i kombination med dopamin en sorts kemisk belöning som gör det ”skönt” att se en thriller, oavsett hur obehagligt ämnet i den faktiskt är för dig. Det är inte utan anledning till att cirka 25% av alla populära filmer på bio tillhör genrer som inkluderar risk och spänning.
När faran i filmen sedan är över sker en sorts katarsis, där lättnaden låter dig andas ut och känna hur stressen inombords sakta släpper. Faktum är att en skräckfilm kan dämpa ångest enligt forskning. Det hela påminner på många sätt om hur du kan få en “runner’s high” när du springer eller det adrenalin som en musiker kan känna under en livespelning.